Boken ”Vanliga människor – Autistens guide till galaxen” vänder sig till autister som lever med neurotypiker i sin närhet. Via fakta, intervjuer, tips och tester ger den autistiska författaren Clara Törnvall en inblick i neurotypikernas värld.
Har du svårt att säga som det är, uppfatta detaljer och hitta intressen att verkligen förkovra dig i? Kämpar du med att uthärda tystnad? Använder du din fantasi för att omtolka bokstavliga budskap? Är du ofta rädd för att stötas ut ur gruppen och orolig för vad andra tycker om dig? Tror du att de flesta människor menar något annat än de säger? Då är chansen stor att du är neurotypisk.
Att vara neurotypisk betyder att du inte har ett funktionssätt som till exempel autism eller ADHD/ADD. Omkring 90 procent av alla människor är neurotypiker.
Men att vara normal eller vanlig är inget man kan rå för. Det har biologiska orsaker och beror inte på hur ens uppväxt har varit. Att vara neurotypisk är ingen psykisk sjukdom, utan en hjärntyp, ett sätt att fungera i världen. Det finns ingen medicin som botar och tillståndet är livslångt.
Lite, men inte enbart. Som autistisk menar jag i grund och botten allvar när jag säger att neurotypikers funktionssätt inte utgör facit för hur man är människa. Bara för att de är mångdubbelt fler betyder det inte automatiskt att deras sätt är bättre och mer eftersträvansvärt.
Att låta autisten få vara norm en stund är avslöjande.
Genom det omvända perspektivet blottläggs sättet som vi ofta beskrivs på.
Ständigt avvikande, ofta problematiserade. Några som ”har svårt” med saker och ”behöver stöd”.
Men om två missförstår varandra, varför anses bara den ena behöva stöd? Det enkla svaret är att normen är anpassad efter majoriteten. Om ett udda beteende finns hos en majoritet av befolkningen klassas det inte som en funktionsnedsättning eftersom nästan alla gör likadant.
De flesta neurotypiker förutsätter att alla fungerar på samma sätt som de. Men missförstånden som kan uppstå mellan autister och neurotypiker är inte bara autistens ansvar.
Jag skulle säga såhär ungefär:
Gruppen styr. Neurotypiker är ofta upptagna av att tillhöra en grupp och vara en del av ett sammanhang. De relaterar gärna till andra människor omkring dem och vad de eventuellt tycker. Det gör dem mindre motståndskraftiga mot grupptryck.
Automatisk kamera. Den neurotypiska hjärnan filtrerar sinnesintryck och stoppar dem i färdiga kategorier. Det är som om de har en automatisk kamera med färdiga inställningar som snabbt tar en helhetsbild.
De ser sammanhanget först och detaljen senare, upptäcker höstacken men inte nålen. Nackdelarna är att de kan missa viktiga detaljer och dra förhastade slutsatser.
Underkänsliga mot sinnesintryck. De kan befinna sig i högljudda, kaotiska, ljusstarka miljöer med störande dofter, äta mat med märklig konsistens och bära obekväma kläder utan att lida av det.
Undertext. När neurotypiker kommunicerar i ord utgår de från att orden betyder något mer än den faktiska betydelsen. För dem är den bokstavliga betydelsen bara en del av ordets hela, utvidgade betydelse.
När man pratar med dem förväntar de sig ofta en ytterligare, dold mening. Nackdelen när de kommunicerar med autister är att de tolkar in outtalade budskap som inte finns.
Otydlighet. Neurotypiker har ofta svårt att vara tydliga eftersom de är rädda för klarspråk. De kan bli oförklarligt sura och det beror oftast på att man som autist har missat någon tyst signal som de tyckte var ”underförstådd.”
De har svårt att tala om vad de behöver, utan omvägar och omskrivningar. De kan tycka att du ”borde se på dem” hur de mår och att du ”borde fatta” att de är ledsna utan att de ska behöva tala om det.
Pratets mening. De pratar inte alltid för att i första hand förmedla information. Ibland pratar de bara för att skapa associationer mellan positiva värderingar, visa stöd för andra eller framkalla en känsla av gruppsammanhållning.
Eller bara för att känna att de finns till. Deras verbala kommunikation kan därför sakna innehåll och vara luddig och motstridig, vilket medför att den blir svår att tyda.
Ljuga. De tycker att det är normalt att ljuga. Inte bara far de själva med osanningar, de förväntar sig också att andra ljuger för dem.
De säger ofta att det är fel att ljuga men det menar de inte riktigt. En viss sorts lögner accepteras eftersom de anses nödvändiga. De tänker sig att osanningar som används för att skapa en positiv effekt inte räknas som lögner.
Regler och överenskommelser flyter. Neurotypiker talar gärna om ”oskrivna regler” för socialt samspel, men dessa är sällan konsekventa utan ändras hela tiden beroende på situation.
De har inga problem med övergångar och omställningar, vilket gör att de utan betänkligheter kan ändra överenskommelser utan att uppleva detta som opålitligt.
”Jaha, då så.” Eller ”Det var kul att se dig” kan betyda ”Jag vill avsluta vårt samtal”.
”Vi borde ses snart och ta en kaffe/lunch” kan lika gärna betyda att de inte kommer att höra av sig.
”Berätta ALLT!” De menar inte allt. De menar: ”Gör en sammanfattning av vad som hände och koncentrera dig på det viktigaste, roligaste och mest överraskande.”
”Hur är det?” Utifrån vilket perspektiv och jämfört med när? tänker autisten och vill ge ett ärligt, uttömmande svar. Det behövs inte. Svara bara: ”Bra, själv?” Den här frasen är mer ett läte än en äkta fråga.
”Jag hör vad du säger.” Inte i första hand en bekräftelse på att de lyssnar, utan mer ett sätt att gå vidare. Det betyder ungefär: ”Jag håller inte med dig och vill inte prata mer om det.”
”Jag skulle vilja föreslå…” eller ”Det vore toppen om du kunde…” = ”Gör såhär”.
”Jag blev förvånad att du…” = ”Du är inte klok.”
När du ger dem en present och de säger: ”Det hade du inte behövt.” Det betyder inte att de inte vill ha gåvan, utan tvärtom att de är tacksamma över att ha blivit ihågkomna och lite generade över uppmärksamheten.
Får du som autistisk ofta höra att du är överkänslig? Det är neurotypiker också.
Här är några saker som neurotypiker är överkänsliga mot:
Kan de inte lära sig att maskera för att avlasta autister lite?
Jo, de kan. Problemet är att de ofta saknar drivkraften eftersom de är så många fler. De behöver inte. De neurotypiker som förstår sig på autism har nästan alltid autister i familjen.
Men misströsta inte! De flesta gör sitt bästa. Och autism är komplicerat och svårt. Vi får ge dem lite tid. Och fortsätta att påminna dem om deras egna särdrag.
Clara Törnvall, författare och journalist. Aktuell med boken ”The Autist’s Guide to the Galaxy: Navigating the world of ’normal’ people” som finns ute på svenska och kommer ut på engelska den 30 juli 2024.
Blogg
Hej!Jag är Dana, en 47-årig kvinna med ADHD och en engagerad användare av Letterlife sedan starten. Det här är min berättelse om hur min diagnos och Letterlife hjälpt mig att hitta och förstå mig själv. Vem jag verkligen är och vad jag behöver. Jag blev diagnostiserad med ADHD vid 42 års ålder. Att äntligen få […]
Blogg
Det räcker med att öppna sina sociala medier för att översköljas av vårt hälsomedvetna samhälle. Man kan få uppfattningen av att själva målet med livet är att maximera träningen och äta så näringsriktigt som möjligt. Men ett alltför stort fokus på att leva hälsosamt kan bli ohälsosamt i sig. I den här artikeln djupdyker vi […]
Blogg
Är du en kvinna med ADHD, ADD eller autism är den statistiska sannolikheten att du någon gång under livet har varit tvungen att kämpa med en regelrätt ätstörning1. Frågar jag dig hur du känner, eller har känt, om din kropp är risken ännu högre att du (och mer än hälften av dina ADHD-systrar) kommer berätta […]
