Efter att ha fått förmaksflimmer behövde jag ett nytt sätt att hantera min ADHD. Utan mediciner. Det visade sig att svaret alltid hade funnits hos mig! Här delar jag med mig av hur rörelse och sång förvandlade mitt liv. Och gav mig lugn och glädje på sätt jag inte hade kunnat föreställa mig.
När jag vid sjuttiofem års ålder drabbades av “asymtomatiskt förmaksflimmer” förstod jag att jag skulle bli tvungen att hitta något som kunde ersätta mina ADHD-mediciner. De som jag tagit i åratal.
Fram tills nu hade jag inte tänkt så mycket på att min hjärt-kärlhälsa skulle kunna bli ett hinder för mina mediciner när jag blev äldre.
”Men nu var dagarna när jag kunde luta mig mot läkemedel över.”
Även om jag kände mig vilsen, insåg ganska snabbt att svaret på hur jag skulle gå vidare hade funnits mitt framför näsan på mig hela tiden. Min icke-kemiska hantering av min ADHD och ångest stavades ”rörelse och sång”. Mina ögon hade varit vidöppna och ändå var jag blind.
Det gick upp för mig en dag när jag sträckte ut mig efter en Zumba-lektion till Angela Aguilars “La Llorona, The Weeping Woman”.
En hjärtskärande vacker och sorglig mexikansk folkvisa. Det kanske låter klyschigt, men den dagen på Zumban blev jag som förvandlad.
”för första gången kände jag mig som ett med min kropp”
För första gången i livet kände jag mig som ett med min kropp, och totalt närvarande i stunden.
Även om jag hade dansat Zumba i flera år och till och med blivit certifierad Zumba-instruktör. Så hade jag aldrig tidigare blivit så fängslad av rörelsen och sången.
Jag gungade fram och tillbaka. Fullt koncentrerad och omedelbart lugn. Grundad och centrerad. Medveten och helt fixerad vid sångens melodiska ord, som jag inte ens förstod innebörden av.
Samma natt, låg jag vaken och stirrade i taket. Jag hörde i mitt inre min mammas ord om när jag var liten flicka, på knappt två år. Att jag kunde sitta ensam på golvet i timmar med min rosa skivspelare, gungandes fram och tillbaka. Jag hade varit helt fascinerad av rörelsen och sången. Och hon kunde lugnt städa eller laga middag till vårt stora italienska hushåll.
Hon sa att jag ofta nynnade och försökte sjunga med till musiken. Trots att jag knappt kunde prata.
”…att fångas in av rörelsen och sången i Zumban sjuttio år senare.”
Det var precis så det kändes, att fångas in av rörelsen och sången i Zumban nu över sjuttio år senare.
Idag tar jag en lång promenad varje dag och dansar Zumba tre gånger i veckan. Precis efter att solen har gått upp. Så sticker jag och Maddie, min italienska hund av rasen Spinone, ut på de tomma gatorna, gå-dansandes till latinamerikanska rytmer. En fin liten gest till mina italienska rötter.
Jag rockar loss på Zumban dansandes, ropandes och skrattandes, till takterna av DJ Snakes “Loco Contigo.”
Och ibland, när jag inte kan sova, smyger jag upp mitt i natten och ställer mig vid fönstret. Jag tittar ut i mörkret, nynnar och gungar sakta till de själfulla texterna av “La Llorona.”
”…bryr mig inte om andra tycker att jag är en tokig gammal tant”
Jag bryr mig inte längre ifall andra tycker att jag är en tokig gammal tant som passerat sitt bäst före datum.
Eller en fri själ som uttrycker sig flummigt. Allt som oftast får jag faktiskt mest uppskattade blinkningar och glada leenden från förbipasserande.
Dessa förstående små kontaktförsök ger mig alltid ett välkommet och omedelbart glädjerus. Några empatiska nickar eller ett par hejarop från gänget på Zumban är också en trösterik energikälla.
Liksom den frihet och det lugn jag kan känna i kroppen när jag står och tittar ut genom fönstret en mörk, ångestfylld natt.
”Så rörelse och sång är mitt sätt att skapa livsbalans när jag inte längre kunde förlita mig på mediciner.”
När jag väl upptäckte det, eller snarare återupptäckte det, var det en totalt livsavgörande upplevelse för mig. Den lilla flickan som växt upp, och blivit en sjuttiofemårig vuxen kvinna.
Många kanske skulle kalla min livsfilosofi med rörelse och sång för träning.
Jag kallar det en kärleksaffär
❤️
Blogg
– Hur sjunkande östrogennivåer kan förklara klimakteriesymptom Ny forskning visar att minskade östrogennivåer under klimakteriet påverkar hjärnans struktur, kopplingar och ämnesomsättning. Det bidrar till de vanligaste symptomen i klimakteriet (menopaus), eller snarare förklimakteriet (perimenopaus), som vallningar, hjärndimma, sömnlöshet och humörsvängningar. Vi dyker in i vad forskningen säger och ger tips på hur du kan hantera […]
Blogg
Det finns inget ”snabbtest” för ADHD. Utan en stor del av en ADHD utredning görs genom att man själv skattar sin situation och intervjuas av psykolog och läkare med lång och bred erfarenhet av ADHD. Och andra psykiatriska tillstånd och diagnoser. Men det kan ändå ingå en massa andra tester som ofta (men inte alltid) […]
Blogg
En berättelse av Sam – En nöjd Letterlifeanvändare Användaren Sam delar med sig av hur Letterlife hjälpte henne att förstå sambandet mellan ADHD och hormonella förändringar. Och hur hon med mer kunskap kunde övertyga sin läkare att cyklisk dosering var ett alternativ. Insikter som kan leda till mer personlig och effektiv medicinering för kvinnor med […]
