ADHD och alkohol – Vad gäller?

Enligt forskningen är ADHD en riskfaktor för problem med beroende av alkohol och andra droger. Men vad betyder det och vad menas med ökad risk egentligen? Och vad beror den ökade risken på? 

Handlar det om att man får så mycket negativ uppmärksamhet under uppväxten, eller om att man som vuxen självmedicinerar mot rastlöshet och låg självkänsla? I den här bloggen kommer vi utforska mer om hur ADHD och alkohol hänger ihop.

Oavsett vad så vet vi att ungdomar med ADHD, på gruppnivå, kommer att testa tobak, alkohol och i vissa fall även droger betydligt tidigare än jämnåriga utan diagnos. Mycket tyder på att man också har lättare fastna och hamnar i ett skadligt bruk när man testar, och att man inte får samma effekt av de behandlingsinsatser man erbjuds. 

Det verkar också som att ADHD och beroendesjukdomar är vanligare i vissa familjer än i andra. Som om ADHD och beroende hänger ihop på något mer sätt än bara genom att vissa testar oftare eller i yngre åldrar.

ADHD och alkohol – Hur hänger det ihop?

Idag har de flesta överens om att våra liv inte formas enbart av arv eller miljö. Snarare tänker vi oss att det kan handla om ärftliga faktorer (det vill säga gener) i sin miljö.

För barn som växt upp i familjer där en förälder har problem med alkohol, riskerar ju utöver andra negativa konsekvenser av att ha en förälder som inte mår bra även att ”lära sig” att hantera olika svåra saker i livet genom alkohol (så kallad modellinlärning).

I vissa fall tänker man dessutom att barn som växer upp under den typen av förhållanden kan uppvisa ADHD-symtom som en reaktion på svåra livsomständigheter.

En alternativ tolkning skulle kunna vara det som flera familje- och tvillingstudier antyder, nämligen att det kan finnas gemensamma genetiska sårbarhetsfaktorer som ökar risken för både beroendesjukdom och ADHD i vissa familjer.

Teorier om att ADHD och alkoholberoende har gemensamma genetiska riskfaktorer stödjs av att de också delar många neurobiologiska processer, som till exempel reaktioner på dopamin i det som kallas hjärnans belöningssystem. 

Många med ADHD beskriver just hur svårt de har för att stå emot frestelser och att de så lätt faller för kortsiktiga njutningar på bekostnad av mer långsiktiga mål i livet.

Belöningssystemen – Maxa njutningen

Belöningssystemen ligger djupt i hjärnan, nära sammankopplat med andra viktiga delar och funktioner. 

Människohjärnan är förstås på många sätt betydligt mer avancerad jämfört med djurens, men när det kommer till just belöningssystem är de faktiskt nästan precis likadana. Det är som om naturen velat behålla dessa delar av hjärnan oförändrade, trots att så mycket annat utvecklats och förändrats genom evolutionen. 

Kanske är inte det så konstigt heller? Eftersom just belöningssystemen styr allt vi gör i livet, sådant som är och viktigt för vår omedelbara överlevnad. 

Tack vare dessa system kan vi ta blixtsnabba beslut som ökar chanserna inte bara för vår egen, utan för hela vår arts fortlevnad.

Vi ser något som är ätbart och tar chansen att stoppa i oss det, för man vet ju aldrig när chansen kommer igen. Vi upplever fara, tar skydd, eller vi känner oss hotade och går till försvar.

Varje gång vi gör saker som naturen tycker är bra för oss frisätts dopamin och ger oss en känsla av tillfredsställelse utan att ens behöva tänka på varför.

Det gör i sig att vi gärna kommer vilja upprepa dessa beteenden, och få känna den sköna känslan igen. 
Tänk på känslan du har när du äter något du verkligen gillar, efter att har tränat eller när du har sex! Najs? Såklart!

Eftersom allt det här ju är saker som naturen vill att du ska göra mer av. Du får energi, håller dig frisk och förökar dig! Perfekt! 

Tyvärr är belöningssystemen inte så pålitliga när det kommer till de långsiktigare målen i livet. Då behöver belöningssystemen hjälp av vårt mer analytiska tänkande. Vi behöver kunna tänka kring framtiden, på saker som inte hänt ännu, planera och hantera konsekvenser av våra val på både kort och lång sikt. 

Beroendeutveckling

Naturliga belöningar frisätter alltså dopamin och gör att vi längtar och strävar efter dem.

Men dopaminduscharna vi får från mat och sex inte alls kan mäta sig med nivåerna som frisätts när vi dricker alkohol. Alkohol når snabbt in i hjärnan och drar i gång en kaskad av frisättning av massor av olika ämnen, däribland dopamin. När hjärnan utsätts för så kraftig dopaminfrisättning vill den skydda sig och börjar nedreglera antalet dopamin receptorer.

Det gör att man behöver dricka mer och mer alkohol för att få samma positiva effekt som man fått i början. Den här toleransen är början på en beroendeutveckling. 

Vid ADHD har man ofta både svårare att få i gång sitt belöningssystem samtidigt som man kan reagera starkare när de väl aktiveras. Många med ADHD beskriver det som en rastlös känsla av att ”inget är riktigt bra men inte heller fel” vilket gör att man hela tiden letar efter olika sätt att känna sig i balans.  

Dopamin spelar alltså en central roll både vid ADHD och alkoholproblem och risken är att man utvecklar ett beroende snabbare än de som inte har den sårbarheten.

Det betyder INTE att alla som har ADHD kommer att drabbas av alkoholberoende, men att man kan vara mer känslig för det

Det är en viktig insikt för man har alltså stor anledning att vara särskilt rädd om sig själv (och om sina barn) om man själv eller någon i ens familj har ADHD. 

Det handlar bara om att man behöver lära känna sin hjärna och sina belöningssystem utifrån lite andra förutsättningar än de flesta andra. Men med kunskap och stöd kan man navigera alldeles utmärkt genom livet.

Många lyckas till och med vända sina känsliga belöningssystem till sin fördel!

Kom ihåg, även titta på Mindhub sektionen i Letterlife appen.
Där finns det mer information om hur ADHD och alkohol påverkar varandra, i allt från gemensamma riskfaktorer till viktiga ställningstaganden kring utredning och läkemedelsbehandling.